Uppdatering kommer nog vid tillfälle då det hänt en hel del :)

Var ett tag sen jag skrev här igen. Saker och ting faller lätt i glömska här...

Men vi kämpar på med koskräcken, både för min och Jussis del.
Senaste planen är att låsa in oss i en ladugård full av kor tills vi lär oss att de inte äter varken varmblod eller människor... You never can tell .... ... ..

Det får bra så länge Alexandra och Simona är med, men när vi försöker på egna hovar blir det katastrof!
Vi har lyckats någon gång ( kossa mu var längst bort i hagen och inte ett dugg intresserade )
Men häromdagen höll det på att sluta illa.

Vi skulle testa nya ridvägen som vi hittade! En jättefin slinga på 9 km varav ca 8 är utan trafik och hus - rakt genom skogen på grusväg!
Dagen innan var det inga problem att passera den enda gården med kor men då var ju Simona med.
Men när Jussi börjar krångla så drar han ju till sig ungdjuren direkt.

Nu kom de i full fart mot oss varpå Jussi tvärvänder och hoppar ner i ett dike. Vilket spär på min rädsla oxå. Hästen studsar på två ben hemåt och jag får bara känslan av att jag vill banka vett i skallen på honom!!
Naturligtvis gör jag ju inte detta men vi har en del kommunikationsproblem vid såna här tillfällen tyvärr.

Jag har alldeles för ont i kroppen för att bråka med honom oxå. Flyger jag av så är det kört och nu tror jag min höft har fått sig en rejäl infektion igen för det gör asont i den. Dock gör all smärta i kroppen att jag sitter som en påse nötter och har noll balans. Tur att Jussi är ganska snäll och har överseende med detta...

Men jag lyckas få Jussi kontaktbar igen och vi vänder mot korna igen. Jag fegade ur totalt men tvingade oss båda att iallafall gå några meter mot hagen igen.
Sen vände vi hemåt och jag är skitförbannad på mig själv!
Men vi avslutade med en liten stund på ridbanan för att kunna få ett bra slut på det hela.
Nu ger vi oss inte på korna förrän Simona är med igen.

Ridvägen då?
Helt awesome tyckte både hästarna och vi på ryggen! Jättefina galoppsträckor, lite backar och mjuka vägar genom skogen. Går även att utöka den rundan med några km om man vill så får tacka Google Maps ? Ja vad tusan ibland är det den lätta vägen än att hamna i Norrland...

Idag var vi ute på den rundan som går längs järnvägen. Tåg hör inte till saker som äter varmblod, däremot kan vi lägga till gula träd på den listan då den rundan går förbi en granplantering där träden är gula.... vet ej varför men men...

Mötte även en gammal gubbe på en 4-hjuling, 3 gånger! Vet inte varför han körde fram och tillbaka hela tiden men...

Tränade lite galoppfattningar i alla fall och höger kan Jussi numera felfritt från skritt. Är ett heltidsjobb att driva honom framåt bara i galoppen och bära upp honom! Men jag har sjukt dåligt flås och hästen blir trött av det hela så win-win på den :)
Känns så skönt att vi kommit igång med galoppen igen!
Båda två älskar det!!
Fick även till lite tempoväxlingar så är helnöjd!
Är nog bara vi med ridtravare som blir i extas över en bra galopp :)


Har även tänkt att testa lite nytt i utrustningsväg!

Blev ju ett missöde när jag äntligen hittade en Stübben Siegfried CS till salu för vettiga pengar! Alltså sjuka priser på dem ( 2-6000kr för en sadel från 90-talet).
Fick dock åka till Växjö och hämta den.
Supernöjd!! Gav 750 för den lixom!

Iväg till stallet och prova! Då den gamle trotjänaren har blivit för smal ( helt klart krympt över sommarn för inte kan Jussi blivit tjockare?!)
Hinner knappt lägga den på hästryggen innan jag inser att den är på tok för smal.... Jahaaa...
Fick dock låna en gammal mörkbrun Passier av stallägaren som låg bra på hästen. Lite liten med 16,5? för min breda bak men men vad gör man inte?
Sen frågade Alexandra vad jag letade efter för sadel och mina krav är ju såpass höga att de innefattar allt utom dressyrsadel, bruna och de hemska syntetsadlarna som väger 100 gram och är obekväma till max. Maxam eller vad de heter...

Hon berättar då att hon har ett par liggandes hemma och en stundande skidsemester så hon behöver pengar.
Så nästa dag kom hon med en Wintec Cair hoppsadel i svart.
Efter en timmes ombyggnation med kopparjärn och kuddar i bakänden så fick vi till den.
Provred och den kändes bra, stor bogfrihet, inga tryck och rumpan fick plats MEN lite dyr för mig just nu... fick några dagars betänketid och lyckas då sälja CS-sadeln till en tjej i Finland. Så fick in lite pengar där, sen hörde Sara av sig angående Amigotäcket som är för litet för Jussi så fick in några hundringar där med. Alltså är nu halva sadeln betald :)
Så jag köpte den rätt och slätt!
Vi är fortfarande nöjda jag och Gnogg!

Har även hittat ett rosa/svart pannband från Kattas smycken mm (grupp på Facebook). Är helnöjd med det så kolla där om ni letar! Hon gör även på beställning :)
Bild finns längre ner i inlägget :)

Märkte häromdagen dock att han inte va riktigt 100 med bettet längre. Reagerar negativt så fort man tar i honom bland annat.
Hmm... vad ska vi hitta på nu?
Pelham har funkat kanoners ju...

Red på pessoa igår och tjaa... det var ingen jättekatastrof eller megasuccé. Funkar!
Men googlade runt lite sen och blev sugen på ett kimblewick med rak stång... in på Hööks fort som attan!
Jo då, de har bettet upp till storlek 13,5!
Jussi behöver ju 14,5...
Googlar och till slut hittar jag ett för 500kr exkl frakt i rätt storlek!
Njaaa vill inte lägga de pengarna OM det inte skulle funka lixom!

Så lägger ut annons om vad jag söker och även att jag kan vara intresserad av ett High Jump träns eller bara nosgrimman då jag tycker de är extremt snygga!
Då hör Sara av sig och säger att hon har bettet i rätt storlek! Just ja Arne hade ett minns jag, så vi gör en bytesaffär mot täcket :) nu ska vi bara tajma in ett möte oxå :)

Hittade Hööks variant på ett High Jump träns på deras sida med. Joo några justeringar så kan jag bli nöjd med ett sånt men är för snål för att ge 800kr just nu.
Kapade en säljtråd på Facebook och hittade tränset för 350 kr nu ikväll så hoppas att säljaren är ärlig och skickar det.

Går allt som det ska så kommer Jussi bli så fin så :)
Älskar de nya Lamicell schabraket med Diamond Edition men det behöver tvättas nu och vi har för tillfället ingen tvättmaskin.
Har helt blivit marinblått nu för Jussis del :)

Bjuder på lite bilder och hoppas att jag kommer ihåg att uppdatera oftare.

Matte säger att jag är det vackraste som finns men nån fotomodell är jag inte!

Har man två damer i hagen så blir man helt automatiskt kung - det är ren och skär Jussi-logik.

Först har vi ju Simone och nu även friesern Zara så jag måste ju medge att han har bra smak den här lilla hästen. Men han trivs så bra och är så lycklig igen :)

Vi har även kommit fram till ännu en sak att lägga till på listan över ? Livsfarliga-Varmblodsätande-Hiskeliga-Tingestar? utöver de legendariska Vattenpölarna och läskiga myrstackar...
nu skulle man ju kunna tro att nästa grej på listan är något så häst-ätande som fladdrande pressenningar, omkullvräkta soptunnor eller flygande plastpåsar meeen nej då... det är något ännu värre!
Nämligen...
Kossor!!

Så ska man passera en kohage där de 20-25 kossorna inte är ett dugg intresserade av en häst, så kan man ju se till att de farliga djuren blir intresserade!
Hur gör man då?

1. Man blåser upp sig som en ballong.
2. Spänner sig som en fiolsträng
3. Börjar fnysa som en tok.
( Nu börjar kossorna titta åt ditt håll )
4. Börja studsa över hela vägen
5. Varva med tvärvändningar och kast med huvudet.
6. Gnägga som en idiot
( nu kommer kossa mu i full kareta)
7. Matte säger att man är en stor fjant
8. Börja slå med frambenen som en tok och sno runt i cirklar
9. Sparka mot matte som säger att man ska gå förbi de här farliga sakerna.
10. Sprätta runt åt alla håll.
11. 25 minuter senare komma förbi kohagen med en arg matte bredvid.
12. Inser att vi bara kan börja om på ruta 1 då vi måste passera hagen en gång till....

Tips mottages tacksamt på hur vänja en stor fjant vid såna här farliga saker...

Hittade en annons på en fb-sida med om en stor utförsäljning av Hästsaker så imorgon skickas 2 st nya schabrak med matchande huvor till :)
Har ju även hittat massa fina grejer på Hööks...
vart ska allt få plats?

Bjuder på lite bilder :)

Så härlig känsla, ikväll skriver jag på kontraktet för nya stallet :)

Hittade ett bete där det finns andra hästar och de får vara ute dygnet runt.
Jussi hittade genast sin nya flickvän i varmblodskorsningen Simone. De är bästisar!
Så som vanligt när allt gäller mig blev det ganska kort varsel med flytt.
Fick låna ett släp och Jussi gick direkt på!

Att nu se skillnaden mellan en sönderstressad och negativ häst till att bli mött i hagen med spetsade öron är enorm!
Han är så mycket lugnare i sig själv och gladare.
Det var nog detta han behövde! :)

Sa som det var till medryttaren vid flytten oxå.
Att Jussi behöver vila och sedan nollställas totalt. Börja om från början.
Har haft mina misstankar om att hon tyvärr har varit en bidragande orsak till hans stress då hon var lite för ängslig av sig och jag gillade inte vissa uttryck som att Jussi minsann var ?våran häst? och många invändningar på hur, var och vad som ska göras med honom.
Sen allt gnällande och klagande...
Det var fel på Harry, det var fel på de andra i stallet, det var fel med bete och det är jobbigt att göra stallet...

Jag känner mig lite som en 3-åring i sandlådan men jag kände bara att ? Stopp! Det är MIN häst!?

Men just det här att vara helt ointresserad av allt runt omkring hästen utöver ridning och longering. Fick reda på att när hon va där så var det hennes kille som fick göra stallet tex.
Och kunde inte han köra så gick det absolut inte att ta sig ut dit.
Ca 3 km från stan.

Men hon har hjälpt mig fantastiskt mycket oxå och det är jag tacksam över.

Verkar som att Jussi helt enkelt är en enmanshäst och därför tog jag beslutet att medryttaren inte följde med till nya stället.
Sur blev hon och istället för att ta alla diskussioner så bad jag henne att leta upp en ny medryttarhäst och sen slutade svara.
Taskigt, jag vet!
Men att se sin häst bara må sämre och sämre tär på en.
Att inte veta vad som är fel...
Så jag tog bort alla möjliga faktorer och har i bakhuvudet att fortsätter hans beteende så är det jag som är orsaken...

Nu på en dryg månad så har Jussi mer och mer blivit sitt gamla jag :)
Glad och positiv!

Men nu är det inga krav på honom som ställs längre utan vi ska bara ha roligt!

I alla fall när man får springa lös på ridbanan!

Ledsen för dåligt med uppdateringar men föredrar att skriva om roliga och bra saker, tyvärr har jag inga...

Ett riktigt gnällinlägg om vad som kan vara bäst för Jussi!

Sket sig totalt med betet så nu är vi tillbaka med allt tjafs, krångel och ändrade rutiner titt som tätt!
Ser hur stressad och oregerlig Jussi blir av det hela.

Det ska bytas hage gärna 1 gång per dag på hästarna, tjafsas om vem som ska fylla på vatten och hö ( ja vi får stödfodra dem mitt i sommarn), vem som ska släppa in dem på kvällen och ta ut på morgonen.

Är vattnet slut så fyller man på när man är där enligt mig.
Nej, det ska skrivas scheman!

I stallhyran ska det vara 1 pass i veckan som du måste ta ( står i kontraktet) och därefter så ska det lösas av stallägarparet.

Nu är de på min medryttare att hon SKA släppa in hästarna på kvällarna och hon gör det gärna så länge hon är där på kvällstid men då hon saknar körkort så har hon lite problem att ta sig ut dit.

Klart att man måste hjälpas åt - absolut!
MEN Jussi är helinackorderad av en anledning och den är att jag jobbar i veckorna så jag kan inte ta hand om honom till 100%.
Jag kan inte passera hemma kl 20.00 varje kväll för att ta ett insläpp.
Känner mig dock som världens sämsta hästägare just nu - men detta är enda jobbet som fungerar för min del ( både psykiskt och fysiskt). Så kan inte byta just nu heller.

Jag har tröttnat helt på att betala nästan 3000 kr/månaden och stå ut med allt detta!
När det inte funkar på något håll.
Hästen är sönderstressad, jag är skit irriterad och letar ny stallplats!

Har hittat ett bete på 9 hektar där Jussi mer än gärna är välkommen. De tittar till honom varje dag och stall kanske går att lösa till hösten.

Finns två nackdelar dock.
1. Gården ligger 6 mil hemifrån.
Pendlandet är inget större problem så sätt och de som bor på gården är fullt kapabla till att reda ut en situation om olyckan är framme så det är inget jätteproblem så.

2. Det finns inga andra hästar på gården just nu. Utan då får han gå med ett gäng kor.
Det är sällskap och lagligt absolut. Men jag vet inte hur han kommer sakna en hästkompis eller reagera på Mamma Mu x 30.
Visst går det att skaffa en häst till men då är de två som måste stallas in till hösten, äta och ha de bra. Om jag får möjlighet att ha dem på gården är det absolut ett alternativ.

Just nu känns det som att jag gör vad som helst för att komma ifrån allt tjafs och ändrade rutiner.
Jag tror att Jussi skulle må bra av att bara få gå i en hage och käka gräs utan några krav ett tag. Få lugn och ro helt enkelt.
Så jag tänker ge det ett försök.

Säger inte upp stallplatsen direkt heller utan har kvar den tills vi vet hur det går.

Nästa bekymmer är att hovslagaren kommer den 10:e (alt den 2:a). Så då måste han ju tillbaka till Nässjö då.
Medryttaren kan inte ta honom nästa vecka alls så det jag kan göra är att flytta han redan i helgen....

Suck, det är bara problem och då har jag inte ens nämnt ekonomin eller Jussis beteende.

Han är motsträvig, osamarbetsvillig och tjurig. Har så sjukt mycket överskottsenergi att jag inte vet vart den ska ta vägen. Vi kan inte ge oss ut på långtur då det varken finns bra ridvägar eller att han är rädd för allt han ser och vägrar gå framåt. Så en ridtur att njuta av är bara att glömma.
Jag blir arg och irriterad och det smittar sig på Jussi så vi blir bara osams.
På ridbanan kommer han på den ena olaten efter den andra och man får räkna med en strid varje gång.

Så för tillfället longeras han mer än han rids.
Ger honom 0,5 kg korn och ca 15-20 kg hö om dagen dels för att han ska hålla hullet och inte ha så mycket energi. Hagarna de slussas emellan är rätt nerbetade på gräs så där får han ingenting.

Vad f*n gör man?
Var är min glada häst?

Bild 1: Stressad men han älskar verkligen att få springa och busa. Han tror att han är en arab :) Det är enda gångerna man ser han nöjd.

Bild 2: årets midsommarbild. Orkade inte gå upp med han till hagen där de gick den dagen så klättrade upp barbacka och red upp han. Andra gången han rids barbacka så blev det ut mot skogen - inga problem faktiskt och det är nog enda gången vi var överens om att idag var inte vedhögen farlig :)

Bild 3: Så snygg i vita benskydd och boots :)

Igår gick det hyfsat bra på ridbanan.

Han skötte sig alldeles utmärkt men ställde inga krav alls mer än att han skulle göra några tempoväxlingar, svänga, stanna och skritt och trav. Blev några bocksprång i galoppen med då han har en jäkla överskottsenergi.

Men modigt nog så vågade han gå förbi och runt en gigantisk stor oxer som stod uppställd på ridbanan :) min modiga hopphäst!

Det känns som att vi har backat några steg bakåt men å andra sidan så har det bara gått framåt så det är väl bara att ge han tid anar jag...

Känns lite tråkigt bara att man inte hinner med honom mer än 1-2 dagar i veckan på grund av jobbet och att medryttaren får ta striderna med honom...

Men jag kommer att kämpa in i det sista för att behålla honom. Speciellt nu när han är det absolut bästa och käraste minne jag kan ha efter min bästa vän som tragiskt nog gick bort för några få veckor sen.

Jag fick ju Jussi gratis av henne lixom.
Saknar henne som fan och så synd att vi aldrig hann testa att köra Jussi ihop...

Bjuder på lite bilder från igår och min buse har absolut inte vält soptunnan!
Åhnej då den låg sådär!
Mest förvånad över att han stod kvar när den välte så fjantig som han är :)

Tänkte ta en fin bild på han när han står lös...

Oskyldig till max!!!

Suck...
Vet inte riktgt vad jag ska göra just nu.
Idag var det samma sak på ridbanan.
Fattar inte vad det är han protesterar emot.

Jag gör lixom inget ovanligt med han gentemot förr. Ute är det inga problem men efter fem varv på ridbanan så kommer det. Antingen det eller när jag börjar arbeta honom och ställa lite krav. Då åker öronen bakåt, och han börjar slå bakut, bocka eller backa.
Han har inte ont någonstans heller.
Inte ändrat något på utrustningen eller så.

Idag så fick jag honom att trava två varv iaf innan longeringslinan åkte fram istället.

Är väl bara att bita ihop, svära över de dåliga ridvägarna där ute och ge sig ut ändå.
Ska testa om det funkar att rida på något fält istället...

Envisa häst! Ibland önskar man att de bara kunde tala om VAD som är fel...

Gammal bild på första barbackaturen på 10 år... man saknar tiden då man inte bangade att hoppa en bana på 80 cm i full fart i grimma och grimskaft :)

Både jag å häst behöver träna balansen och en hel del annat:)

Men han verkar funka fint på betet och har gått upp lite igen. Brukar ge han lite mineraler och nån näve havre efter ridning bara.