Vad gör man inte när ridturen på egna hovar gick åt helvete?!
Fick iaf lite bra bilder på maskrosälskande hästen.

Fattar inte varför allt är kaos om vi ger oss ut själva. Har han sällskap eller drar vagnen så är det inga problem.
Med sällskap har Jussi skött sig utmärkt, vi har sakta byggt upp mer förtroende mellan oss. Sist både galopperade vi och hoppade, utforskade nya vägar och då kände man att allt var underbart... 2 dagar senare har jag stora funderingar på att lägga ut han på annons...
Slut på idéer, mod och ork.
Tycker att man ska kunna rida själv på hästen.
Så många hjärnspöken som far runt i hans huvud vilket får mig osäker oxå.

Suck....

Dessutom punktering på vagnen.

Med sällskap är han som en snäll gammal ridskoleponny, går efter den andra hästen, tjuväter allt han kommer åt, tar inte ett steg i onödan. Förutom i galoppen då kan vi ta täten och visa den 5 åriga Divino hur man galopperar .
Själva har vi nerverna utanpå,allt är farligt och man har tur om vi kommer mer än 400 meter innan det börjar slås med frambenen, kasta sig åt sidan, tvärsäkra, backa och stegra sig.
Idag tror jag det berodde på en klickande eltråd... nästa gång är det en vattenpöl eller en sten som han passerat 100 gånger...
Vad gör man?
Testat med blinkers, öronproppar och huva och samma resultat 8 av 10 gånger...
Även jobbat mycket med mig själv så jag behåller lugnet. Men kan inte riskera en avfallning då min kropp redan är ur funktion tillräckligt.

Tur att han är fin iaf... Tyvärr lite mycket häst ibland då jag mest vill ta det lugnare...