Så härlig känsla, ikväll skriver jag på kontraktet för nya stallet :)

Hittade ett bete där det finns andra hästar och de får vara ute dygnet runt.
Jussi hittade genast sin nya flickvän i varmblodskorsningen Simone. De är bästisar!
Så som vanligt när allt gäller mig blev det ganska kort varsel med flytt.
Fick låna ett släp och Jussi gick direkt på!

Att nu se skillnaden mellan en sönderstressad och negativ häst till att bli mött i hagen med spetsade öron är enorm!
Han är så mycket lugnare i sig själv och gladare.
Det var nog detta han behövde! :)

Sa som det var till medryttaren vid flytten oxå.
Att Jussi behöver vila och sedan nollställas totalt. Börja om från början.
Har haft mina misstankar om att hon tyvärr har varit en bidragande orsak till hans stress då hon var lite för ängslig av sig och jag gillade inte vissa uttryck som att Jussi minsann var ?våran häst? och många invändningar på hur, var och vad som ska göras med honom.
Sen allt gnällande och klagande...
Det var fel på Harry, det var fel på de andra i stallet, det var fel med bete och det är jobbigt att göra stallet...

Jag känner mig lite som en 3-åring i sandlådan men jag kände bara att ? Stopp! Det är MIN häst!?

Men just det här att vara helt ointresserad av allt runt omkring hästen utöver ridning och longering. Fick reda på att när hon va där så var det hennes kille som fick göra stallet tex.
Och kunde inte han köra så gick det absolut inte att ta sig ut dit.
Ca 3 km från stan.

Men hon har hjälpt mig fantastiskt mycket oxå och det är jag tacksam över.

Verkar som att Jussi helt enkelt är en enmanshäst och därför tog jag beslutet att medryttaren inte följde med till nya stället.
Sur blev hon och istället för att ta alla diskussioner så bad jag henne att leta upp en ny medryttarhäst och sen slutade svara.
Taskigt, jag vet!
Men att se sin häst bara må sämre och sämre tär på en.
Att inte veta vad som är fel...
Så jag tog bort alla möjliga faktorer och har i bakhuvudet att fortsätter hans beteende så är det jag som är orsaken...

Nu på en dryg månad så har Jussi mer och mer blivit sitt gamla jag :)
Glad och positiv!

Men nu är det inga krav på honom som ställs längre utan vi ska bara ha roligt!