Haha näe så roligt ska vi inte ha men idag har jag kört min fina Jussi för första gången.
Var åratal sen jag körde häst sist. Runt år 2004 ungefär...
Vi har ju sniffat lite på vagnen, haft loksele på 2 - 3 gånger och så har det ju blivit en hel del tömkörning.
Jag vet ju att Jussi är körd sen innan, men lite bristande info om han var snäll eller totalt galen...
Jag och Linn spände ju för honom förra helgen utan problem och idag testade jag själv.

Tänkte att jag leder honom första biten, sen testar vi att tömköra med vagnen. Jag har inte kört häst på länge och har inga jättekunskaper i det hela.
Gick efter vagnen ett tag och sen blev jag trött så satte mig. Bära eller brista!

Jussi spetsade öronen och talade om att han minsann kan detta!
Jag har lärt honom att vara ridhäst, så nu får han lära mig att köra travhäst :)

Lite oense om hastigheten var vi, som vanligt men han skötte sig jättebra.
Slog lite i bak när han inte fick springa men han har trots allt vilat i en vecka dessutom.

Men det gick kanon!
Så stolt!
Och så skönt att vi kan variera arbetet med vagnen. Speciellt de dagar då jag har så ont i kroppen att jag knappt kan sadla honom, än mindre komma upp på hans rygg...

Så härligt!!

Idag har min kompis varit på besök och hon fick låna stallägarens häst så vi kunde rida ut.
Även Alexandra dök upp så hon oxå kunde följa med.
Så härligt när alla tre kommer iväg och hoppas Zara snart kan haka på med :)

Det gick jättebra och både hästar och ryttare var supernöjda.

Var ute igår med Jussi och trots 2 dagars vila så skötte han sig bra. Blev mest skritt som vanligt men han måste vara lugn och skritta normalt innan han får trava. Vilket inte är populärt. Men skam den som ger sig.

Nu när jag hade medhjälpare med mig idag så tänkte jag att efter ridturen så hänger vi på han selen och testar att spänna för vagnen.
Lite nervös var han och undrade vad matte hittar på nu.
Lyckligtvis är Jussi en häst som finner sig i det mesta.
Vi ställde upp honom och på över skaklarna, rucklade lite och spände fast honom sen.

Rivstart!
Men vi höll honom på varsin sida och gick några steg. Beröm. Gick några steg till och sen fortsatte vi neråt vägen.
Lite läskigt i början men sen sträckte han på sig, och drog vagnen som om han aldrig gjort annat!
Han är ju körd sen den mindre lyckade travkarriären men aldrig med loksele eller Rockard så det är ju ändå lite annorlunda. Och det var många år sen!
Men han var superduktig.
Sista lilla biten så accepterade han att det är skritt som gäller och gick lugnt.

Tänkte att planen nu är att göra om detta, gå lite längre och sen tömköra honom några gånger med vagnen innan jag åker med.
Vi får på se hur det går. Men stolt över han idag.

Känns som att denna veckan har vi gjort många framsteg, slutliga målet är ju att få en lugnare häst och att både han och jag ska sluta stressa upp varandra hela tiden.

Men hoppas på att körningen kan variera oss en hel del och i grunden är det något han redan kan, även om det är lite annorlunda mot travet.

Jobbar mycket med rösten och positiv förstärkning när han gör nåt bra. Samma sak när han för nåt mindre bra.


.

Det är så svårt med bra rubriker. Ungefär lika svårt som att minnas denna blogg....

Har nu börjat jobba på 50% igen och det kommer fortsätta till sista april OM det funkar, tyvärr får då Jussi vila ordentligt men det kanske bara är bra?

Är så glad att han denna vintern har hållt hullet mer eller mindre perfekt. Fick ju till och med byta längden på sadelgjorden till 130 cm nu. Så staketet jag fick hem för mer än ett år sedan är ett minne blott.
Nu får han ju bra grovfoder plus korn och lite lucern.
Har även börjat ge magnesium till honom. Det kostade 100 kr så värt att pröva.
Började med det igår så förväntar mig inga under ännu.

Men idag red vi den längre rundan, ca 9 km. Tyvärr hade vägarna i skogen inte tinat ordentligt så det blev 99 % skritt.
Vi har ju testat en hel del nya grejer nu, en del mindre uppskattade än andra.

1. Travhäst varianten!
Öronproppar och huva. Ack så fult det är men ja, hittills bara positivt resultat även om det är hemskt att få "proppar" i öronen...
Gjorde fattigmansvarianten, köpte en tvättsvamp för 10 kr (en stor gul utan schampo, efter noga titt hemma om vad vi hade) klippte den i 2 lagom stora bitar och stoppade i sen huvan över.
Funkar klockrent. Även om han försöker ruska av sig dem i början och efter ridningen.

2. Den berömda nosgrimman.
Jag älskar Pullarnosgrimma, asså det är så snyggt!
Gnogg anser att det bara är ett jäkla bök med remmar då de hindrar honom från att tjuväta allt i hans väg, så nu har vi kompromissat det hela.
Nosgrimman sitter där endast för att den är snygg enligt mig, spänner den löst och båda remmarna ovanför bettet. Jag vet att det är fel men vilken skillnad.
Istället för att fiffla med huvudet, få av den undre remmen konstant och irritera sig på det hela med nosen i skyn så har han varit still i munnen, sökt sig till en lägre form och därigenom fått ett lugnare och stadigare steg.
Hittade ju äntligen ett mässingsfärgat pullarträns med klinkers på så nu är jag nöjd... ett tag innan nästa idé kommer.

3. Bett.
Åh denna djungel... suck!
Har så många gånger velat betsla ner honom men med något mildare än pelham soft bit eller pessoa så har nödbromsen inte funkat och hästen är stum i munnen. Fullcheek har gått om han varit "lugn" men på gränsen.
Så hittade jag ett kimblewick i rätt storlek som inte kostade 500 + eller var slutsålt.
Så blev ett sådant med tungfrihet.
Han tuggar glatt på bettet, är mjuk och följsam och i mitt tycke helnöjd. Han tar stöd i tygeln och flaxar inte runt som en galning.

Kan denna kombo fungera nu?

I två dagar har jag haft en betydligt lugnare och mindre trotsig häst. Idag behövde jag inte ens hoppa av och leda honom förbi den stora gården, utan han stannade och tittade. Jag sa sen gå och han gick.
Vi jobbar även mycket med rösten och positiv förstärkning att när han är duktig så blir det massor av beröm, när han trilskas så blir jag väldigt arg!

Är så trött på hans dumheter, vägrar gå framåt, bockar, taggar till 1000 och tendenser till att resa sig. Men det gäller att svälja rädslan, tänka på ketchupflaskor och andas. När han märker att jag inte ger mig så går han igen. Men det är jobbigt...
Har ett så fantastiskt bra stöd av Alexandra och Linda så de hjälper mig jättemycket genom detta.

Vi passerade ju den stora gården idag, livsfarligt med alla höbalar, kossor och brevlådor bland annat. Bonden är dock jättetrevlig och idag var han på väg ut i sin hästhage.
Han har en shettis och en nordsvensk.
Tyvärr låg nordsvensken i hagen och orkade inte resa sig...
Jag frågade om han behövde hjälp men han sa att hon var gammal (över 30) och detta var nu andra gången på bara några dagar...
Gav honom rådet att ge henne sockervatten och lite allmänt stöd. Jag hoppas hästen kom upp igen men det visar sig nog. Han var ganska övertygad om att så inte var fallet.
Två personer hade ju aldrig klarat att dra upp henne heller...
I övrigt så skötte sig Jussi så utmärkt att jag nästan grät. Undrar fortfarande om han blivit utbytt.
Hade vägen varit isfri så hade vi nog fått till en galopp eller två men tänker inte riskera något. Så blev en skrittrunda rejält.
I en T-korsning så hörde jag en traktor komma så jag väntade in den.
Tur det!
Full rulle på traktorn och ett himla liv på släpet han hade efter.
Jussi skuggade lite grann och det är helt okej!
Men han sprang inte iväg eller så utan hoppade till och tog några steg åt andra hållet bara.
Fullt godkänd.

Men så härlig känsla nästan hela vägen.
När vi nästan var hemma såg han en extremt farlig snövall.
Helt övertygad om att det bor ett mönster i snön så skulle han inte gå förbi. Att den inte var farlig åt andra hållet hörde inte hit.
Jag fick ett utfall på honom och till slut trippade han förbi.
Suck!
Ja, ja vi passerade gården, stora stenar och flertalet rinnande bäckar. Han hatar ljudet av rinnande vatten för där bor det hajar som äter upp varmblod....

Kommer fortsätta med proppar och bettet. Ska bli intressant att se hur det går när Simona är med. Om han triggar igång av sällskapet eller inte.

I söndags var vi ute alla tre då stallägaren hittade sig en ridhäst i väntan på att Zara blir inriden. Ett 12-årigt Palema sto vid namn Barbro. Jättefin.
Men ridturen gick bra tills vi var på väg hem och gubben i rucklet var ute och högg ved. Jussi blev tokig och började bocka, skrämmer upp Simona som börjat trippa medan Barbro bara skrittar på...
Asså, Simona som är en klippa...
Jussi var billig då! Men att han var på djävulshumör syns på bilderna Alexandra tog haha...

Imorgon blir det vila för Gnogg.


Bild 1.
Jussi idag, tog bort huvan dock för att han inte ska se ut som en idiot. Slarvade lite utan lindor idag...

Bild 2.
Såhär sur är man med proppar i:)

Bild 3.
Solen sken idag iaf så tog en snygg bild.

Bild4.
Bild från i söndags... min häst är ju såå normal.. suck.

Bild 5.
Nya tränset, guld till min guldgosse